Så nu bjuder jag på lite suddiga bilder från igår kväll då Lill-Tony, som inte alls är så liten längre, och gammeltanten Malla, umgicks på ett väldigt gulligt sätt i fåtöljen. Malla kom samtdigit som Terttu i januari 2008 och började som en väldigt skygg och människorädd vildkatt. Det var Terttu som var diplomaten mellan Malla och resten av världen: kollade läget, checkade maten, såg till att människorna betedde sig o s v. Malla ha lyckligtvis under loppet om dessa 5 år lärt sig att funka med människor hon med. Nuförtiden vill hon gärna bli klappad också, förutsatt att människan sitter still och inte gör nånting förhastat.
Antonio har alltså vuxit sig så pass att namnet Lill-Tony inte riktigt passar längre. Han verkar nästan lika stor som Malla, och hon har lagt på musklerna och fläsket i många år redan. Lyckligtvis har lillkillen mycket spring i bena så även gammelvalen får lite motion. Tony följer efter Malla överallt och skulle helst leka hela tiden så klart. Människor är han inte längre lika rädd för som förut, och så bits han dessutom!
Men titta på hur stor Tony blivit! Jämfört med två veckor sen: En halv stickad sjal och en Lill-Tony.
Fick färdigt den stickade sjalen (Jane Sowerby:"A Triangular Shawl in Trinity Stitch")
Sen ska det bli spetsstickade kanter och tofsar och... åååhh! <3 På bilen syns även det lila bomullsgarnet som jag tror får komma och medverka som tofsar... om det inte blir det blåmelerade sojabarnet Bris.
Sen ska det bli spetsstickade kanter och tofsar och... åååhh! <3 På bilen syns även det lila bomullsgarnet som jag tror får komma och medverka som tofsar... om det inte blir det blåmelerade sojabarnet Bris.
Det går ganska bra när man kan ha katter och sticka sjal. Egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar