Om alltings jävlighet

Har ingen lust med nånting. Att känns så vanskligt och vettlöst bara. Mest beror det på småsaker. Läsångest inför inträdesprov till pedagogiska. Hur i helvete ska jag klara av universitetsstudier igen. Hur i helvete ska jag klara av staden. Hur... ja ni fattar melodin. Vill helst bara sitta hemma och fula och trashasa omkring och tycka synd om mig själv.

For idag med Terttu till veterinären och kom sen ensam tillbaka. Hon verkade inte krya på sig och hade krympt till en halv spinkig kyrkråtta till katt. Tydligen inte åtit nånting på en vecka. Jag visste inte vad annat jag skulle göra än skicka henne för att sövas ner.

Sista bilden på busshållplatsen. Försökte göra det något så när tolererbart med filten hon alltid sover i. Men det var en stressig jäkla bussfärd i alla fall.

Och sen att gråtande dra sig till arbetskraftsbyrån och till butiken med en enorm och tom kattbur, fyfan. Och dra hem med matkassar och pellets och annat onödigt och gråta när fingrarna håller på och glömmer hur ett litet hjärta sakta slår därunder medan man klappat för sista gången. :'(


En jäkla fin katt. Vindögd och hafsig och envis och melodisk som en måsskrän.

Terttu.
??? - 30.3.2012