måndag 2 april 2012

Känna sig som en skitdålig kompis

Har just satt mig i ner i hemmakontoret - dvs fåtöljen med filt och yllesockor och oraklet fullt med svartvinbärste - och så ringer en kompis och vill gå på kaffe.

Och jag bara orkar inte. Och känner mig helt urkass på grund av det. Och gråter inombords och ber om ursäkt.

Behöver plugga idag, och har vart borta i två dagar. Dragit på kappsäck och plöjt genom slask. Känner mig så oberättigad att jag blir tvungen och rabbla alla orsaker varför jag tyvärr inte kan idag. Så himla svårt att kunna ursäkta sig.





Antonioverkar trivas med vädret, han sitter nämligen i fönstret och kikar på snöflingorna som susar förbi. Det har sina fördelar att bo i 6:e väningen! En massa spännande trädtoppar, grankottar och en och annan ekorre också.

Lill-Tony verkade ha det så mysigt så jag undrade varför han spinner så ljudligt. Men han var alltså inte ensam! Mamma val har också bänkat sig på skrivbordet:



Myspys och spinna (jag ä så dålig på att sålla bilder!!!)



Åhej, nu kommer Tony...



Och vill bli nära vänner! Lukta på kameran alltså.



Kul att någon gillar vädret. Bakvintern som det kallas på finska...



Jag tyckte så synd om rhododendronen begravd under snön... +här har det gått någon




Vi slutar nu, tycker Malla, medan Tony icke kommenterar.

2 kommentarer:

Hilde sa...

Du är ingen dålig kompis om du inte orkar kafebesök. Det är så livet är, och jag tror även det är viktigt att lyssna på vad du själv vill. Fina katter du har.
Kram

rithrin sa...

Tack du för att du orkar kommentera!

Jag fick en andra chans, på torsdag! Bokar in fika hela dagen... :D